En vinnande vision är inte bara vägledande utan även inspirerande! Vackra ord i all ära, men ibland behöver man något estetiskt tilltalande som knyter ihop säcken och tydliggör målbilden.
För oss kom paraply-symbolen automatiskt. Det blir som ett gemensamt tak, som skyddar och samlar oss barn och pedagoger. Ett paraply hålls upp med hjälp av sitt handtag, och på samma vis bärs vår verksamhet av en gemensam barnsyn och förhållningssätt. En viktig komponent för att inte allt ska försvinna i en vindpust.
Hållbar utveckling är den röda tråden , sömmen om ni så vill, och syftar inte enbart på ekologisk hållbarhet utan även mänsklig, relationell och demokratisk. Vi strävar efter att undervisa barn som både lär känna sig själva och får en förståelse för sina möjligheter i världen.
I de färgade valven hittar vi våra prioriterade mål;
- Språk: att tala, lyssna, argumentera, förstå – alltså verktyget för att möta världen.
- Lärande: att utforska, skapa, uttrycka och pröva olika former – människans sätt att växa.
- Demokrati: att kunna påverka, uttrycka åsikter, känna att man har en röst som räknas.
Tillsammans blir de som tre fönster mot världen – barnet rustas med språk, kreativitet och delaktighet. Ovanför valven står ”Självkänsla” och ”tillit till sin egen förmåga” som själva essensen. Barnets känsla av värde och förmåga är det som gör lärande, språk och demokrati möjligt. Utan den grunden riskerar allt annat att bli tomma ord.
Dropparna kan ses som ett närande regn. Det är regnet av vardagspraktiker och arbetssätt som ger näring åt helheten.
Varje droppe bär på ett viktigt fokus, till exempel “Medforskande barn och pedagoger”, ”samarbete med närområde”, “Lek som verktyg” och “Reflekterande kultur”. Det är de konkreta handlingarna som gör att visionen blir verklig.
Man skulle kunna säga att bilden uttrycker en pedagogisk ekologi. Allt hänger ihop: barnet, pedagogen, miljön samt närsamhället. Självkänslan är den inre jorden, dropparna är näringen, paraplyet är skyddet och strukturen.
Det är också ett slags livshållning: att se varje barn som en aktör med rätt att tala, leka, lära och påverka. Och att förskolans uppgift är att hålla rummet öppet för detta – ett rum där små röster får bli stora.